har skrivit till en kille på mp ett tag.

Hans brev gör mig glad och han ser framemot mina brev med.

De gör mig glad och jag känner mig glad av dom.

Ska träffas nu på fredag

Så nervös men vill inte ha allt förhöga förväntningar.

Det är ju då det bruka bli katastrof.

Suckk kommer somna med ett leende i dag och det könns så skönt.

Ja ha...... det går upp och ner att släppa X men det går bättre och bättre.

I går skrev vi lite på fb men inget allvarligt.

Kändes bra vill ju endå vara vän.

Men vet att det kanske inte funkar i framtiden.

Ja ja man få ta en dag i taget.

I kväll blir det förhoppningsvis lite träning ska bli könt.

Packa för resa till Halmstad ska bli så skönt.

Hoppas jag första gången på länge jag är kluven inför resan.

Dyrt med bensin, kalt men vet ej hur jag mår om jag är här.

Och en date på gång inte för jag tror det blir något men alltid kul att träffa nytt folk..

lite oro i magen men hoppas det går över.

Pust

Ja nu har jag ring X. Som givet vist tog bort mig.

Men men nu gör jag inget mer.

Han kan inte skylla på mig något mer att jag inte hört av mig.

Känns könt, samtidigt som jag tycker det är dåligt att han ej kan stå upp och avsluta det hela.

Tyvärr klappade mitt hjärta som bara den.

Men får väll säga som min teraput.

Kroppen mins hur det kändes.

Så det är väll kännslor som inte finns kvar.

Och det låter ju underbart.

AVSLUTAT.

Jag har i dag avslutat med mina teraput samtal.

Känns so jag är på väg könt.

Nu ska jag satsa så jag kommer igång med jobbet.

Ta det lungt och vänta in våren.

Nattis.

Japp

jag smsade med skakiga händer. Varför har han sådan påverkan på mig????

Fick svar. Messade till baka men det messet blev tokit och jag ångrade det.

Fasen varför bli allt fel jag gör till honnom???

Så nu har jag hört av mig en sista gång.

Raderat hans nummer, så nu får han höra av sig.  

Har faktiskt haft fria stunder från honnom i dag och det känns så könt.

Annars har dagen varit den först på evigheter som jag haft helt oplanerad

utan att få ångest och drivas till destresst..

Så lillen och jag var ute i kyla fika och promenixade lite hit och dit.

Lysnat på go musik och bara latat mig.

Hopas träffa en vän i morgon och prata av mig lite.

Nattis.

Jag har borrat och skruvat upp nya gardiner och gardinstänger. Det fick mig att tänka till.

Enda sedan jag träffat H har han gjort mig osäker och jag har blivit bitter och elak.

Innan var jag aldrig sådan. Jag till och med började ifrågasätta mina egna barn.

Svagt mycket svagt. Men nu vet jag att han är inget, inget som jag behöver lägga tid, tankar och energi på.

Nu ska skippa han även om hjärtat fortfarande känner lite.

Så vet jag och är säker på att jag är värld så mycket mer.

Jag har bestämt mig jag ska bli lycklig. Vägen dit är att bli stark i mig själv.

Kram på lilla mig nu är det dags att hämta min prins. Glad  

Ja det är så jag känner det. Ledsen arg besviken och sårad.

Vist vi var ju aldrig tillsammans. Träffades för att vi trivdes tillsammans (trodde jag lurad).

Ca 9 månader. Men Men.................Vist var det jag som hörde av mig mest. Igentligen ingen bra rellation.

Fick mig att må dåligt och svårt att veta vad som vara sant och inte.

Jag gav men fick så lite tillbaka.

Men jag blev riktigt kär. Sådär så det gör ont i hela bröstet och man kan inte andas.

Jag har hjälp honnom och stöttat han i sin flytt till ny stad.

Och nu har han flyttat och inte hört av sig. Troligtvis träffar han nu en tjej som ser såååååå

himla bra ut, att en annan trots att jag vet att jag är ok kan gå och grävanersig i närmsta sop hög.

Hon verkar tyvärr så där himla go ut också så, och man kan inte glädjasig över att han hittan en Häxa.

Jag har redan från början kännt att jag måste akta mig för honnom.

Inte för att han inte är snäll. Utan hans atityd och tidigare rellationer till kvinnor.

Han var riktigt förtjust i mig ett tag men då var jag för rädd. När jag våga släppa var det alldeles för sent.

Så ärligt har vi aldrig legat riktigt i fas med varandra.

Just nu fundera jag, till och av om jag ska höra av mig eller inte.

Han vet ju ej vad jag känner och vore så skönt att tala ut även om det inte leder någon vart.

Samtidigt vet jag inte om han är värd det. Vill inte ge honnom några måbra poäng.

Vore ärligare om han ringde sa som det va. Eller hur han nu upplever det hela.

Ja ja ska se om jag få tag i min ända vän i stan vore så könt att bara träffa någon.

Slippa vara själv..............ledsen.